Alla festligheter har ett slut även om det sker tidigt på morgonen. Fyllchaffisen kör med stadig fot hem ekipaget uppfylld av allt vad en kväll ute med gänget innebär. Många ville vara med men få platsade. Jag ljuger om jag inte påstår att dessa plåtkolosser drog till sig inte bara en drös med hångelbenägna flickor utan även killar med en längtan långt in i sina ögon. Men problemet med att äga en egenhändigt renoverad kärra är att man släpper inte ratten till vem som helst. Utan man måste på något sätt visat sin värdighet och sitt kunnande för att vinna respekt och bli en fyllchaffis. En stort och viktigt uppdrag var att köra hem bilens passagerare som alla sov lugnt ruset av sig. Väl hemma på morgonen skulle alla passagerare lämnas av i sina hus. Det var ritualer allt från att vissa av oss absolut ville ha hem sin bil på gården innan vi skulle åka, till att några måste få kläder lagade eftersom deras föräldrar var lite besvärliga. Att lämna av folk var inte alltid så lätt eftersom baksätet mer liknade en ormgrop än ett passagerarsäte. Någons fot hade somnat, den som låg underst och sov skulle ut först ,ansikten skulle skrubbas rena innan överlämnandet , vissa släpptes av bakom huset så det fanns tid för skärpning och att ordna till klädsel och visst hände det att fel person blev levererad till fel ställe. Vi smög oss i säng och trodde i vår enfald att vår hemkomst skulle gå tyst och obemärkt förbi.
Är det likadant nuför tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar